The hardest word to say is goodbye

Första jag gjorde när jag vaknade var att sätta på veckans Glee avsnitt.  Som ni alla säkert redan vet var det Corys tribute avsnitt.
Det var absolut det sorgligaste Glee avsnittet, och kanske till och med det sorgligaste avsnittet jag sett av någon serie. Det var tårar från början till slut. Det räckte med att Mercedes sa vad hon skulle sjunga, för att jag skulle brista i gråt.
Hela avsnittet var så vackert, fullt av minnen, och det var ett fint sätt att hedra Corys minne. Det känns ännu overkligt att han faktiskt är borta. Man väntar på att få se honom igen. Men samtidigt vet man att det aldrig kommer att hända.
Man hör ju ofta om artister, skådisar, och kändisar som dör. Men inget av det har någonsin påverkat mig som Corys död. Det här är första gången som en skådis jag verkligen gillar har dött. Man har inte tänkt på att sånt här faktiskt kan hända. Det är hemskt för fansen, hela castet, alla som jobbar med serien, Corys vänner, familj och Lea. Det här avsnittet var så att vi alla skulle få minnas honom och ta farväl.
 




Cory Monteith 1982-2013

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0