Eftersom jag maratonkollar Switched at Birth tänker jag inte skriva om varje avsnitt. Men nu kände jag att jag ville skriva lite om det här, eftersom det var lite speciellt.
Hela avsnittet var på American Sign Language, alltså dom pratade inte alls med ljud. Det var bara lite musik här och där. Det var riktigt coolt. Man fick en liten inblick i hur det är att vara döv.
Jag försökte ibland att inte titta på den engelska texten, utan istället läsa läpparna och kolla på deras händer. Men det krävs nog mycket övning innan man klarar av det. Allting gick för snabbt för att jag skulle kunna hänga med.
I ett vanligt avsnitt med ljud händer det lätt att man sitter och tänker på något annat, och kanske missar en viktigt detalj i avsnittet. Men nu var man tvungen att koncentrera sig mycket mer, och då var det lättare att hänga med i vad som händer. Jag hoppas dom gör fler såna här avsnitt!